Fanns inte ens en vilja kvar att fortsätta
Jag fann ingen vilja att fortsätta. Men jag stannade kvar ändå för varför gå när man inte har en väg att ta. För varför ska jag tvinga mig själv genom tissel snår och tagg rester när jag ändå glömt skorna i hallen.
Hud mot tagg blir blod, varför gav du mig en rustning med hål i? Granskning av vapen som fallit offer för fred, omvandlade till fjäderpennor.
Vitrinskåpet med flagnad färg med klirret av brustna vinglas vajar i vinden som smitit in från köksfönstret. Om inte jag, då du? Om inte vi, då dem?
