textersomrr.blogg.se

Var och tränade idag. På gym. *Alla skriker nyårslöfte mainstream!* Nä, faktiskt inte. Jag ville bara träna, har tagit mig upp på löpbandet förut och rodd maskinen. Men att ta sig in i det "stora gymmet" med alla de svart glänsande maskinerna - för alla muskler i kroppen, biffiga berg som förflyttar sig från den ena maskinen till den andra, med minuters avstånd. Killarna som lyckas hålla sig hyfsat okej i utseendet fast de trycker på som skuttsingen! Jag vill inte säga det sterotypiska med att det bara är killar inne på gymmet, men jag tänker inte heller ljuga med att, jag och min kompis blev halvt utstirrade där vi kom in.

Och nej! Det var inte för att jag/vi såg *smashing hot* ut, utan för den sorgliga sanningen: Att vi var tjejer. ps. Förvirrade tjejer i råga på.

 

Min kompis kunde inte hålla sig för fniss när hon märkte den halvt stela stämmningen när vi kom in, jag själv försökte hålla det så lågt som möjligt. Med lågt menar jag att jag fortsatte prata i samma ton, och hålla upp mitt skojiga humör när vi gick in där, och försökte att inte se så förvirrad ut när jag med blicken letade efter en maskin att börja med. Vi fick hjälp efter några minuter från en trevlig man i 40års åldern, när vi inte förstod hur justeringen av sitsen av en maskin fungerade. Han satt och log där ett tag innan han hjälpe till, där vi står och pillar och vrider och hoppas att något ska klicka..

 

Det jag försöker intala mig själv, och hur jag reagerade när vi kom in där på gymmet och började träna. Var att jag gick in med en inställning på att, jag gör det jag vill göra och jag bryr mig inte om vad de andra runt mig tycker.

Ändå ska jag låta, och prata lite i allmänhet högre om hur "Jag är inte här för att bli tittad på, och jag tränar inte för att jag vill att andra ska se mig träna, utan jag tränar för att jag vill träna". 

Om det nu vore så att jag verkligen bara var där för att träna, och att jag inte alls kände efter att troslinjen inte syntes igenom tränings tighsen, och att jag inte alls drog ner tröjan så att min mage inte såg bufflig ut. Och att jag inte vände mig för att se om någon tittade när jag böjde mig ner för att göra squats. 

Om jag inte gjorde nån av de sakerna, så hade jag väl intalat mig rätt. Jag var bara där för mig, jag brydde mig inte om de andra la ett öga på mig, eller tänkte en tanke. 

 

Om jag sa att jag inte gjorde någon av de sakerna, då skulle jag banne mig ljuga. 

Det är naturligt att bry sig, men att ljuga för en själv. Är som att lägga krokben för sig själv.

DU BRYR DIG! SO WHAT!? Du kan bry dig och samtidigt träna för din egen skull. 

Men gå inte omkring och låtsas som att du inte bryr dig om allt som händer omkring dig. 

Är du en sådan person som ärligt kan säga att du inte bryr dig, så avundas jag dig. Sicken lycklig männska!

Eller kanske inte? Vad vet jag. 

 

Det jag vill komma fram till, är att även om du tror att du inte kan/får/vågar gå in på det "stora gymmet" för att du inte är sterotypen som går in där - Varken om du är tjej, tunn kille, andra kön och någonstans där i mellan - vad vet jag?

Gå in, prova på! Kör på din grej!

 

//Mimmi

 

Idag blev det lår och rumpa för mig + lite cardio (Inte tränat på 2 månader, så det här blir en rolig/jobbig resa) Man behöver (och jag tror, ska inte) inte köra värsta passet och träna alla muskler på en gång. Jag valde det jag ville göra och körde på det. Dit igen på Söndag eller måndag!

ps. gick till donken efter, inte bästa valet efter ett träningspass, men vafan det är ju fredag!